Johannesbloggen kap 13

När vi läser Johannesevangeliet hitills har vi mött en Jesus som helar, ger social upprättelse, talar Guds ord, umgås med centralgestalter i GT, väcker upp döda, som fanns med från begynnelsen och innan det, som är Gud! Denna Jesus går ner på knä och gör den lägsta sysslan, något som annars husslavar gjorde, och tvättade sina lärjungars fötter. Den stolte protesterar och säger att det skändliga ska du aldrig behöva göra för mig!  Jesus säger att det är genom att låta honom betjäna oss som vi får del i Jesus. Den stolte och förståndige vet att ändra sig och vill så bli helt tvättad av Jesus!

Efteråt ställer Jesus en fråga, den är enkel och rannsakande för dåtida och nutida lärjungar, ”förstår ni vad jag har gjort med er?”

Som kristen, något man blir genom att ta emot Jesus, genom att låta honom tvätta oss rena, säger Jesus att man som efterföljare till honom är skyldig att göra för andra vad han har gjort för oss, betjäna och älska varandra, att tvätta varandras fötter.

Har du varit en kristen en längre tid har du säkert hört och läst den här undervisningen av Jesus, kanske tänker du att du redan vet det? Jesus säger: (Joh 13:17) När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.  Vad innebär det för dig?

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 13:1 Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
Joh 13:2 De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom.
Joh 13:3 Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud.
Joh 13:4 Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig.
Joh 13:5 Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig.
Joh 13:6 När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter?”
Joh 13:7 Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det.”
Joh 13:8 Petrus sade: ”Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter.” Jesus svarade: ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.”
Joh 13:9 Simon Petrus sade: ”Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!”
Joh 13:10 Jesus svarade: ”Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla.”
Joh 13:11 Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att de inte alla var rena.
Joh 13:12 När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: ”Förstår ni vad jag har gjort med er?
Joh 13:13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag.
Joh 13:14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Joh 13:15 Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er.
Joh 13:16 Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom.
Joh 13:17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
Joh 13:18 Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig.
Joh 13:19 Jag säger detta till er redan nu, innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett, att Jag Är.
Joh 13:20 Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig.”
Joh 13:21 När Jesus hade sagt detta, upprördes han i sin ande och vittnade: ”Amen, amen säger jag er: En av er skall förråda mig.”
Joh 13:22 Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena.
Joh 13:23 En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida.
Joh 13:24 Simon Petrus gav honom ett tecken att han skulle fråga vem han talade om.
Joh 13:25 Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: ”Herre, vem är det?”
Joh 13:26 Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag doppar.” Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son.
Joh 13:27 När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: ”Gör snart vad du tänker göra.”
Joh 13:28 Men ingen av dem som låg till bords förstod, varför han sade detta till honom.
Joh 13:29 Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt till honom att han skulle köpa något som de behövde till högtiden, eller att han skulle ge något åt de fattiga.
Joh 13:30 När han hade tagit emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.
Joh 13:31 Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: ”Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.
Joh 13:32 Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.
Joh 13:33 Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sade till judarna, det säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
Joh 13:34 Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.
Joh 13:35 Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”
Joh 13:36 Simon Petrus sade till honom: ”Herre, vart går du?” Jesus svarade: ”Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig.”
Joh 13:37 Petrus frågade: ”Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig.”
Joh 13:38 Jesus svarade: ”Ditt liv vill du ge för mig? Amen, amen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.

Johannesbloggen kap12

Det går bra nu, kanske var det några av de som följt Jesus som tänkte att nu äntligen får han den respons han är värd, när det viftades med palmbladen, folket ropade hyllningsord, bekände honom som konung. Men var det inte något annorlunda med den här makthavaren, tänker den med sinne för detaljer. Varför rider han på en åsna, ett tamt arbetsredskap, borde han inte komma på en häst med pansar och kraft? Jo, den här kungens agenda var annorlunda än de andras.

Lite senare har Jesus dragit sig undan men är eftersökt av några greker, lärjungarna kommer till honom för att berätta att han är eftersökt. Jesus, som innan gått undan och undvikit för stor uppståndelse flera gånger svarar nu ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas.” Nu ska blomman äntligen slå ut och visa all sin prakt, , tänkte kanske Filippus, men Jesus fortsätter ”Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.” Jesus ska visst förhärligas, men inte genom att surfa på folkets jubelvågor, för Jesus fokus var inte andras gillande utan lydnad till fadern. Även om medlemmar ur stora rådet faktiskt trodde på Jesus vågade inte riskera den plats av inflytande och andra människors gillande som de hade ”de ville hellre bli ärade av människor än av Gud”. 

Vems gillande, vems ära, vems vilja söker jag/ du/ vi?

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 12:1 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda.
Joh 12:2 De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom.
Joh 12:3 Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.
Joh 12:4 Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände:
Joh 12:5 ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?”
Joh 12:6 Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om.
Joh 12:7 Jesus sade då: ”Låt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag.
Joh 12:8 De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.”
Joh 12:9 En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.
Joh 12:10 Då beslöt översteprästerna att döda också Lasarus,
Joh 12:11 ty för hans skull lämnade många judar dem och trodde på Jesus.
Joh 12:12 Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem,
Joh 12:13 tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.”
Joh 12:14 Och Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, såsom det står skrivet:
Joh 12:15 Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl.
Joh 12:16 Hans lärjungar förstod inte detta från början. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att just detta var skrivet om honom och att man hade gjort så med honom.
Joh 12:17 Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta.
Joh 12:18 Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken.
Joh 12:19 Men fariseerna sade till varandra: ”Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom.”
Joh 12:20 Under högtiden fanns det bland dem några greker som hade farit upp till Jerusalem för att tillbe.
Joh 12:21 De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: ”Herre, vi vill se Jesus.”
Joh 12:22 Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och sade det till Jesus.
Joh 12:23 Jesus svarade: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas.
Joh 12:24 Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.
Joh 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.
Joh 12:26 Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.
Joh 12:27 Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund.
Joh 12:28 Fader, förhärliga ditt namn.” Då kom en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.”
Joh 12:29 Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: ”Det var en ängel som talade till honom.”
Joh 12:30 Jesus svarade: ”Denna röst kom inte för min skull utan för er skull.
Joh 12:31 Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut.
Joh 12:32 Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.”
Joh 12:33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
Joh 12:34 Då sade folket till honom: ”Vi har hört i lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?”
Joh 12:35 Jesus sade till dem: ”Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.
Joh 12:36 Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.
Joh 12:37 Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom.
Joh 12:38 Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad?
Joh 12:39 Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt:
Joh 12:40 Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig.
Joh 12:41 Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet och talade om honom.
Joh 12:42 Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan.
Joh 12:43 De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.
Joh 12:44 Jesus ropade: ”Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig,
Joh 12:45 och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.
Joh 12:46 Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.
Joh 12:47 Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.
Joh 12:48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.
Joh 12:49 Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala.
Joh 12:50 Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig.”

Johannesbloggen kap 11

Berättelsen om Jesus och Lasarus sätter ingång mycket i oss som läsare, för mig blir tre saker levande:

1) Vi ser inte allt vad Jesus ser. Där vi ser sorg och död, Lasarus kropp hade till och med börjat lukta, döden hade ett till synes obrytbar grepp om honom. Då säger Jesus ”Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom.” Jesus ser inte mörker och död, Jesus är ljuset som kommer för att väcka upp den som sover, även om vi andra bara ser död.

2) Jesus känner med oss. Jesus är känslomässigt engagerad i vår värld, han kan känna och uppleva vad vi går igenom, och han möter oss där vi är. Jesus blir upprörd i mötet med de som inte tror på honom, men han ger inte upp om dom utan gör ett tecken och de börjar tro.

3) Gud besegrar döden, och vi får sätta vår tro och tilltro till honom. Dialogen mellan Jesus och Marta är intressent. Jesus- ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”  Marta- svarade: ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”  Frågan är inte om Marta kan tro på ett uppväckande av hennes bror, eller om hon har tro för ett tecken, utan om hon har tro på Jesus. Det hade hon och Lasarus kom ut ur graven på Jesus uppmaning.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 11:1 En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Joh 11:2 Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och det var hennes bror Lasarus som var sjuk.
Joh 11:3 Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: ”Herre, den som du har kär ligger sjuk.”
Joh 11:4 Jesus hörde det och sade: ”Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den.”
Joh 11:5 Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.
Joh 11:6 När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig.
Joh 11:7 Därefter sade han till sina lärjungar: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”
Joh 11:8 Lärjungarna sade till honom: ”Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen.”
Joh 11:9 Jesus svarade: ”Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus.
Joh 11:10 Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom.”
Joh 11:11 Sedan han sagt detta tillade han: ”Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom.”
Joh 11:12 Då sade lärjungarna till honom: ”Herre, sover han, så blir han frisk.”
Joh 11:13 Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn.
Joh 11:14 Nu sade Jesus helt öppet till dem: ”Lasarus är död.
Joh 11:15 Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.”
Joh 11:16 Thomas, han som kallades Tvillingen, sade då till de andra lärjungarna: ”Låt oss gå och dö med honom.”
Joh 11:17 När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven.
Joh 11:18 Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån.
Joh 11:19 Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror.
Joh 11:20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.
Joh 11:21 Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.
Joh 11:22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om.”
Joh 11:23 Jesus sade: ”Din bror skall uppstå.”
Joh 11:24 Marta svarade: ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen.”
Joh 11:25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,
Joh 11:26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
Joh 11:27 Hon svarade: ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
Joh 11:28 Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: ”Mästaren är här och kallar på dig.”
Joh 11:29 Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom.
Joh 11:30 Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Joh 11:31 Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne, såg att hon hastigt reste sig och gick ut. De följde då efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.
Joh 11:32 När Maria kom till den plats där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.”
Joh 11:33 När Jesus såg att hon grät och att judarna som följde med henne grät, blev han häftigt upprörd
Joh 11:34 och frågade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade: ”Herre, kom och se.”
Joh 11:35 Och Jesus grät.
Joh 11:36 Då sade judarna: ”Se, hur han älskade honom!”
Joh 11:37 Men några bland dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha hindrat att Lasarus dog?”
Joh 11:38 Jesus blev åter häftigt upprörd och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.
Joh 11:39 Jesus sade: ”Tag bort stenen!” Den dödes syster Marta sade till honom: ”Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen.”
Joh 11:40 Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?”
Joh 11:41 De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Fader, jag prisar dig för att du hör mig.
Joh 11:42 Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön.”
Joh 11:43 När han hade sagt det ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut!”
Joh 11:44 Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: ”Befria honom och låt honom gå.”
Joh 11:45 Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.
Joh 11:46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.
Joh 11:47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: ”Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken.
Joh 11:48 Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.”
Joh 11:49 En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting.
Joh 11:50 Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?”
Joh 11:51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.
Joh 11:52 Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn.
Joh 11:53 Från den dagen överlade de om att döda honom.
Joh 11:54 Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim. Där var han tillsammans med sina lärjungar.
Joh 11:55 Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.
Joh 11:56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: ”Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?”
Joh 11:57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom.

Johannesbloggen kap 10

Jesus beskrivning av sig själv som den gode herden är både inbjudande och kanske även något provocerande. Det är en fantastisk inbjudan till hela mänskligheten att få del av guds aktiva omsorg, Jesus berättar att han är vår beskyddare, en herde skyddar sin hjord från faror och leder den vidare framåt. Evangeliet utmanar gång på gång den individualistiska livsstil där vi upphöjer oss själva till Gudar och kanske tar det emot att ta emot en någon som gör att vi i relation till denna förstår att vi är får, inte herdar.  Visst kan alla människor uppskatta en guide ibland, men då är det ju fortfarande vi som har initiativet, har lejt den andra för att tjäna våra syften.

Men det finns problem med lejda herdar, det är som Jesus säger, när vargen kommer då flyr den herden, motståndaren vill slakta döda och förgöra, men Jesus, den gode herden, som inte är lejd utan som själv betalar med sitt liv, kommer aldrig överge dig.

Och går du in genom hans grind, tackar ja till Jesus inbjudan att bli del i hans flock så tar har du flera löften från Jesus. Du kommer inte bli rykt ur hans hand, ingen tjuv kommer kunna stjäla din tillhörighet i flocken, och vi vet från andra berättelser Jesus berättar att om du skulle komma från flocken och gå vilse så kommer den gode herden ge sig ut och leta efter dig tills du blivit återfunnen.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 10:1 Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare.
Joh 10:2 Men den som går in genom dörren är fårens herde.
Joh 10:3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.
Joh 10:4 När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst.
Joh 10:5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.”
Joh 10:6 Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.
Joh 10:7 Då sade Jesus än en gång: ”Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren.
Joh 10:8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem.
Joh 10:9 Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete.
Joh 10:10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.
Joh 10:11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.
Joh 10:12 Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden.
Joh 10:13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren.
Joh 10:14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig,
Joh 10:15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.
Joh 10:16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.
Joh 10:17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.
Joh 10:18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”
Joh 10:19 För de ordens skull uppstod det på nytt delade meningar bland judarna.
Joh 10:20 Många av dem sade: ”Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?”
Joh 10:21 Andra sade: ”Sådana ord kommer inte från en som är besatt. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda.”
Joh 10:22 Nu inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var vinter,
Joh 10:23 och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet.
Joh 10:24 Då samlades judarna omkring honom och frågade: ”Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!”
Joh 10:25 Jesus svarade: ”Jag har sagt er det, och ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig.
Joh 10:26 Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får.
Joh 10:27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.
Joh 10:28 Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.
Joh 10:29 Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
Joh 10:30 Jag och Fadern är ett.”
Joh 10:31 Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom.
Joh 10:32 Jesus sade till dem: ”Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?”
Joh 10:33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.”
Joh 10:34 Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?
Joh 10:35 Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte göras om intet -
Joh 10:36 hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son.
Joh 10:37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte.
Joh 10:38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.”
Joh 10:39 De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.
Joh 10:40 Sedan begav han sig återigen till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes tidigare hade varit när han döpte. Där stannade han.
Joh 10:41 Många kom till honom, och de sade: ”Johannes gjorde visserligen inte något tecken, men allt vad han sade om Jesus var sant.”
Joh 10:42 Och många kom där till tro på honom.

Johannesbloggen kap 9

Än en gång drar Jesus de skriftlärdas uppmärksamhet och irritation till sig. Än en gång utför Jesus ett under på en sabbat. Det blir som i kapitlen innan en väldig massa prat, de har så tydliga uppfattningar om Jesus, han är en syndare, någon som står emot Gud och kommer med osanning, ändå så händer det dessa tecken och under kring honom, ändå så verkar Gud verka genom honom. Kanske känner du igen dig i situationen, kanske har du stött på människor som bestämt sig för att Jesus inte kan vara den han utger sig för, det skulle innebära en för stor förändring för de själva? Den man som var blind men nu får ser, får många frågor, många påståenden som de kräver att han ska ta ställning till, saker han faktiskt inte vet något om. Tex, huruvida Jesus var syndare, när de pressar honom ger han det avväpnande svaret ” om han var en syndare eller inte vet jag inte, men ett vet jag, jag som var blind nu ser.” Du är inte sänd att berätta om något du inte vet, utan det du faktiskt vet och har varit med om. Vad har hänt hos dig? Har Jesus gjort något för dig, men berätta det då, och ge Gud äran. Det betyder inte att du vet allt om allt, det räcker med att du dela det du vet.

Erfarenheten av att få öppnade ögon är en viktig andlig aspekt av att bli en kristen. Just textraden, jag var blind men kan nu se” Finns med i sången ”Amazing Grace” , en av västvärldens mest kända äldre sånger. Han som skrev texten till den hette John Newton, han var en framgångsrik slavhandlare och skeppare på ett slavskepp. Men Gud öppnade hans inre blinda ögon så att han kunde se. Det skedde i samband att Gud räddare john ur en svår sjönöd, och i det ledde till att amacing grace skrevs. En nåd som kan öppna ögonen också på oss…..

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 9:1 När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen.
Joh 9:2 Hans lärjungar frågade: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?”
Joh 9:3 Jesus svarade: ”Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.
Joh 9:4 Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta.
Joh 9:5 När jag är i världen, är jag världens ljus.”
Joh 9:6 När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon
Joh 9:7 och sade till honom: ”Gå och tvätta dig i dammen Siloam.” – Ordet Siloam betyder ”utsänd”. – Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
Joh 9:8 Hans grannar och de som förut hade sett honom tigga sade: ”Är det inte han som satt och tiggde?”
Joh 9:9 Några sade: ”Det är han”, och andra: ”Nej, men han är lik honom.” Själv sade han: ”Det är jag.”
Joh 9:10 De frågade: ”Hur öppnades dina ögon?”
Joh 9:11 Han svarade: ”Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag tvättat mig kunde jag se.”
Joh 9:12 De frågade: ”Var är den mannen?” Han svarade: ”Det vet jag inte.”
Joh 9:13 De förde då mannen som hade varit blind till fariseerna.
Joh 9:14 Men det var sabbat den dag Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon.
Joh 9:15 Därför frågade även fariseerna honom, hur han hade fått sin syn. Han svarade: ”Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu ser jag.”
Joh 9:16 Några fariseer sade: ”Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten.” Andra sade: ”Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?” De var alltså oeniga
Joh 9:17 och frågade därför den blinde igen: ”Vad säger du om honom som öppnade dina ögon?” Han svarade: ”En profet är han.”
Joh 9:18 Men judarna trodde inte att han hade varit blind och fått sin syn, förrän de hade skickat efter hans föräldrar
Joh 9:19 och frågat dem: ”Är det här er son, som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?”
Joh 9:20 Hans föräldrar svarade: ”Vi vet att han är vår son och att han föddes blind.
Joh 9:21 Men hur han nu kan se, det vet vi inte, och inte heller vet vi vem som har öppnat hans ögon. Fråga honom själv. Han är gammal nog och kan svara för sig.”
Joh 9:22 Föräldrarna svarade så, därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan.
Joh 9:23 Därför gav hans föräldrar detta svar: ”Han är gammal nog att svara för sig. Fråga honom själv.”
Joh 9:24 De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare.”
Joh 9:25 Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser.”
Joh 9:26 De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?”
Joh 9:27 Han svarade: ”Jag har redan sagt er det, men ni har inte hört på. Varför vill ni höra det en gång till? Kanske ni också vill bli hans lärjungar?”
Joh 9:28 De hånade honom och sade: ”Det är du som är hans lärjunge, vi är Moses lärjungar.
Joh 9:29 Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.”
Joh 9:30 Han svarade: ”Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon!
Joh 9:31 Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.
Joh 9:32 Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind.
Joh 9:33 Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra.”
Joh 9:34 De svarade: ”Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!” Och de drev bort honom.
Joh 9:35 Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: ”Tror du på Människosonen?”
Joh 9:36 Han svarade: ”Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom.”
Joh 9:37 Jesus sade: ”Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det.”
Joh 9:38 Då sade mannen: ”Jag tror, Herre.” Och han tillbad honom.
Joh 9:39 Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda.”
Joh 9:40 Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: ”Inte är väl också vi blinda?”
Joh 9:41 Jesus sade: ”Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar.

Johannesbloggen kap 8

Berättelsen om kvinnan som ska stenas på grund av sin utomäktenskapliga synd är kanske en av de mest återberättade ur Johannesevangeliet. Jesus undervisning liksom drabbar de självrättfärdiga med stenar i hand på ett sätt som gör dom svarslösa och en efter en drabbas de av insikten om sin egen otillräcklighet, och i takt med det faller stenarna ur deras händer. Den Jesus som inte dömer är den Jesus som förvandlat våra liv, men det är också en Jesus som älskar tillräckligt mycket för att vara ärligt. I all sin nåd är han ändå inte värderelativ, det finns något som är rätt och något som är fel, synd existerar, och kvinnan får möta Jesus nåd, men får också veta att hon ska sluta synda. Ingen skulle stenas den dagen.

Men några levde fortfarande med en dödsdom, nämligen de som just hade varit så ivriga att utkräva detta straff. Genom sin strävan efter att själva skapa en rättfärdighet, genom att leva helt enligt lagen, utan att bryta den, att bara tro på sin egen insats. Genom det utestängde de sig själva från den enda tro som verkligen kan rädda dom, tron på Jesus. Saningen var uppenbarligen att de själva var medvetna om sin egen synd och otillräcklighet, annars skulle de ju med stolthet nyss kunnat dömt kvinnan och kastat sina stenar, men de gjorde de inte. Men för att bli fria från sin egen död måste de också ta emot  Jesus nåd, och frihet, för den Sonen gör fri är verkligen fri.

Jesus, Gud är vår vän, men är också världens domare, han ska döma ondskan. Gud är utan synd, och är den enda som kan utkräva rättvisa och dom, I sin egenskap av Gud, rättfärdig och allsmäktig måste han också döma ondskan, annars vore han själv ondare än den.

Gud vill inte döma oss med ondskan utan befria oss ur mörkret som gör att vi inte kan se vad Gud ser. Därför vände sig Jesus till de församlade fariseerna efter att han låtit kvinnan gå och sa Joh 8:12  ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”  Samma erbjudande gäller för oss!

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 8:1 och Jesus gick ut till Oljeberget.
Joh 8:2 Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.
Joh 8:3 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig
Joh 8:4 och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott.
Joh 8:5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?”
Joh 8:6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.
Joh 8:7 När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.”
Joh 8:8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.
Joh 8:9 När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.
Joh 8:10 Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?”
Joh 8:11 Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”
Joh 8:12 Jesus talade åter till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Joh 8:13 Fariseerna sade till honom: ”Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte giltigt.”
Joh 8:14 Jesus svarade: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd giltigt, eftersom jag vet varifrån jag har kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går.
Joh 8:15 Ni dömer på människors vis. Jag dömer ingen.
Joh 8:16 Och även om jag dömer är min dom rättvis, eftersom jag inte är ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig.
Joh 8:17 Också i er egen lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.
Joh 8:18 Jag är den som vittnar om mig själv. Om mig vittnar även Fadern som har sänt mig.”
Joh 8:19 Då frågade de: ”Var är din Fader?” Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig, skulle ni också känna min Fader.”
Joh 8:20 Dessa ord talade han vid offerkistan, när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
Joh 8:21 Än en gång sade Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.”
Joh 8:22 Då sade judarna: ”Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?”
Joh 8:23 Han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen.
Joh 8:24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder.”
Joh 8:25 De frågade: ”Vem är du då?” Jesus svarade: ”Begynnelsen, något som jag också har sagt er.
Joh 8:26 Mycket har jag att säga om er och döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.”
Joh 8:27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern.
Joh 8:28 Då sade Jesus till dem: ”När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig.
Joh 8:29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.”
Joh 8:30 När han sade detta, kom många till tro på honom.
Joh 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar,
Joh 8:32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.”
Joh 8:33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”
Joh 8:34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.
Joh 8:35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid.
Joh 8:36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.
Joh 8:37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord.
Joh 8:38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”
Joh 8:39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.
Joh 8:40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham.
Joh 8:41 Ni gör er faders gärningar.” De svarade: ”Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud.”
Joh 8:42 Jesus svarade: ”Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig.
Joh 8:43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord.
Joh 8:44 Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.
Joh 8:45 Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen.
Joh 8:46 Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?
Joh 8:47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”
Joh 8:48 Judarna svarade: ”Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?”
Joh 8:49 Jesus svarade: ”Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig.
Joh 8:50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer.
Joh 8:51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”
Joh 8:52 Judarna sade: ”Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden.
Joh 8:53 Är du större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem ger du dig ut för att vara?”
Joh 8:54 Jesus svarade: ”Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni kallar er Gud.
Joh 8:55 Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord.
Joh 8:56 Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.”
Joh 8:57 Judarna sade: ”Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!”
Joh 8:58 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till.”
Joh 8:59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.

Johannesbloggen kap 7

IDu hittar dagens text längst ner, var gärna med och kommentera och bidra med vad som du får till dig i läsningen.

Pressen ökar på Jesus, bröder som inte ens tror på honom, manar honom till initiativ som verkar logiska och rätta, men även fast åsikterna kring Jesus haglar är han trygg i vem han är. När Jesus kommer till Jerusalem eskalerar upptståndelsen, buden om vem han är, vad han gör, hur han bör behandlas är många, ”du är besatt, du är olärd, du är Messias, du gör för få tecken, du borde gripas, du borde i alla fall lyssnas på…”

Kanske känner du igen dig i tumultet, vår tid är också full av åsikter och uppfattningar, om Jesus, om hans kyrka. Mitt i detta står Jesus, som i templet den sista högtidsdagen och ropar ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.”

För den som törstar efter det levande vattnet är det alltid rätt tid  den tiden är nu. Jesus tilltal och erbjudande om Anden, kommer som en duva som landar mitt i en kacklande höns-flock och för den som hörsammar hans inbjudan stillar bruset runt om och byts mot den frid och trygghet som finns hos den som lever för Guds ära och inte sin egen.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 7:1 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte uppehålla sig i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom.
Joh 7:2 Judarnas lövhyddohögtid stod för dörren.
Joh 7:3 Hans bröder sade då till honom: ”Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör.
Joh 7:4 Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!”
Joh 7:5 Inte ens hans bröder trodde på honom.
Joh 7:6 Jesus sade till dem: ”Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid.
Joh 7:7 Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda.
Joh 7:8 Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne.”
Joh 7:9 Så sade han och stannade kvar i Galileen.
Joh 7:10 När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet.
Joh 7:11 Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: ”Var är han?”
Joh 7:12 Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: ”Han är god.” Andra sade: ”Nej, han vilseleder folket.”
Joh 7:13 Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.
Joh 7:14 När halva högtiden redan var förbi, gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa.
Joh 7:15 Judarna blev förvånade och sade: ”Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?”
Joh 7:16 Jesus svarade: ”Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig.
Joh 7:17 Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.
Joh 7:18 Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom.
Joh 7:19 Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?”
Joh 7:20 Folket svarade: ”Du är besatt. Vem vill döda dig?”
Joh 7:21 Jesus sade: ”En enda gärning gjorde jag, och ni blev alla häpna.
Joh 7:22 Därför att Mose har gett er omskärelsen – egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna – så omskär ni en människa även på en sabbat.
Joh 7:23 Om någon tar emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte skall upphävas, hur kan ni då vara förbittrade på mig, för att jag gjorde hela människan frisk på en sabbat?
Joh 7:24 Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!”
Joh 7:25 Några av invånarna i Jerusalem sade då: ”Är det inte den mannen som de vill döda?
Joh 7:26 Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Har då rådsherrarna verkligen blivit övertygade om att han är Messias?
Joh 7:27 Varifrån den här mannen är, det vet vi, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.”
Joh 7:28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: ”Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte.
Joh 7:29 Jag känner honom, eftersom jag är av honom och han har sänt mig.”
Joh 7:30 Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
Joh 7:31 Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: ”När Messias kommer, ska väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort?”
Joh 7:32 Fariseerna hörde att folk sade detta om honom. Då skickade översteprästerna och fariseerna ut tempelvakter för att gripa honom.
Joh 7:33 Jesus sade: ”Ännu en kort tid är jag hos er, innan jag går till honom som har sänt mig.
Joh 7:34 Ni skall söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma.”
Joh 7:35 Judarna sade till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl bege sig till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem?
Joh 7:36 Vad menar han med att säga: Ni kommer att söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?”
Joh 7:37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick!
Joh 7:38 Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.”
Joh 7:39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Joh 7:40 Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: ”Han är verkligen Profeten.”
Joh 7:41 Andra sade: ”Han är Messias”, och andra: ”Inte kommer väl Messias från Galileen?
Joh 7:42 Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?”
Joh 7:43 Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket.
Joh 7:44 Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.
Joh 7:45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför har ni inte fört hit honom?”
Joh 7:46 De svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han.”
Joh 7:47 Då sade fariseerna till dem: ”Har ni också blivit vilseledda?
Joh 7:48 Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom?
Joh 7:49 Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad.”
Joh 7:50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade:
Joh 7:51 ”Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?”
Joh 7:52 De svarade: ”Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen.”
Joh 7:53 Sedan gick var och en hem till sitt,

Johannesbloggen kap 6

Ännu ett späckat kapitel, så många olika saker att upptäcka och ta till sig.

En röd tråd har med bröd att göra. Det inledande brödundret, mat till 5000 män och 12 korgar över, handlade för Jesus inte bara om att möta deras fysiska behov, utan hade som yttersta mål att de skulle förstå vem han var, och möta också ett andlig behov. Det verkar göra stort intryck på folket, de är där och då villiga att ta emot honom som den profet som ska komma, den stora räddaren och härföraren, och de vill göra honom till Kung. Jesus kallelse var just det men på ett annat sätt än de kunde föreställa sig, så han drog sig undan. Senare kommer folkskaran ifatt honom, de verkar vara hungriga igen, frågar om fler under och tecken, och gärna något som har med bröd att göra, Gud har ju skickat manna från himmelen innan, kan han göra det igen? Jesus manar folket att försöka se längre än till sina omedelbara fysiska och övergående behov , sök inte ”mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er.” Nu börjar det bränna till i dialogen. Folket har svårt att förstå hur de ska kunna ta till sig Jesus, han som är brödet, gåvan, det livsnödvändiga som sänt från himmelen. Kanske är det för deras ovilja att förstå som Jesus istället för att metodiskt ta enkla bilder, istället slår med stora släggan. Hans drastiska bilder om kött och blod, kanske är de till för att rubba självsäkra människor i sina cirklar, kanske är de till för att ge en så stark bild av vad det handlar om att ta emot Jesus att de inte så lätt ska kunna skaka av sig den. Jesus talar inte uttryckligen om nattvarden i det här sammanhanget, även om vi inte har svår att se kopplingarna. Frågan till oss idag tycker jag är om vi förstår vad det innebär att ta emot Jesus, det levande brödet. Det finns en risk att även missar de djupare aspekterna i Jesus undervisning och tar till oss det ett endimensionellt plan. Till och med nattvarden, kan firas på ett sätt så att vi missar inbjudan att ta del i Kristus liv och herradöme och förminskas till en ritual i en Gudstjänst, inramad så att vi vet vart vi har den. När Jesus blir inramad, intryckt, förminskad brukar han dra sig antingen undan, men låter sig finnas av den som söker honom med ett uppriktigt hjärta. Eller så talar han sin sanning till dom, ett budskap som blir allt för provocerande för en del, så flyr de för att de inte står ut med att Jesus har ett ärende som är större än deras egna agendor.Gud låt mig inte vara en som flyr…

 

 

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 6:1 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, Tiberias sjö.
Joh 6:2 Mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken som han gjorde med de sjuka.
Joh 6:3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.
Joh 6:4 Påsken, judarnas högtid, var nära.
Joh 6:5 När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: ”Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?”
Joh 6:6 Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra.
Joh 6:7 Filippus svarade: ”Bröd för två hundra denarer räcker inte för att alla skall få ett stycke var.”
Joh 6:8 En annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sade till honom:
Joh 6:9 ”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?”
Joh 6:10 Jesus sade: ”Låt folket slå sig ner” – det var gott om gräs på det stället – och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män.
Joh 6:11 Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha.
Joh 6:12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: ”Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört.”
Joh 6:13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit.
Joh 6:14 När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: ”Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen.”
Joh 6:15 Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung, drog han sig undan upp till berget, helt ensam.
Joh 6:16 När det hade blivit kväll, gick hans lärjungar ner till sjön
Joh 6:17 och steg i en båt för att fara över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem.
Joh 6:18 Det blåste hårt och sjön började gå hög.
Joh 6:19 När de hade kommit ungefär tjugofem eller trettio stadier ut, fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta.
Joh 6:20 Men han sade till dem: ”Det är jag. Var inte förskräckta!”
Joh 6:21 De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg.
Joh 6:22 Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte hade stigit i den och följt med sina lärjungar, utan att de hade gett sig i väg ensamma.
Joh 6:23 Andra båtar kom från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet, sedan Herren hade uttalat tacksägelsen.
Joh 6:24 När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och kom till Kapernaum och sökte efter Jesus.
Joh 6:25 De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: ”Rabbi, när kom du hit?”
Joh 6:26 Jesus svarade dem: ”Amen, amen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta.
Joh 6:27 Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.”
Joh 6:28 De frågade honom: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?”
Joh 6:29 Jesus svarade: ”Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.”
Joh 6:30 De sade till honom: ”Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra?
Joh 6:31 Våra fäder fick äta manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.”
Joh 6:32 Då sade Jesus till dem: ”Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.
Joh 6:33 Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.”
Joh 6:34 De sade till honom: ”Herre, ge oss alltid det brödet!”
Joh 6:35 Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.
Joh 6:36 Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte.
Joh 6:37 Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.
Joh 6:38 Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Joh 6:39 Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.
Joh 6:40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”
Joh 6:41 Judarna var mycket förargade över att han hade sagt: ”Jag är det bröd som har kommit ner från himlen.”
Joh 6:42 De sade: ”Den här Jesus, är han inte Josefs son, och känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?”
Joh 6:43 Jesus svarade: ”Var inte så upprörda.
Joh 6:44 Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Joh 6:45 Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.
Joh 6:46 Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern.
Joh 6:47 Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv.
Joh 6:48 Jag är livets bröd.
Joh 6:49 Era fäder åt manna i öknen, och de dog.
Joh 6:50 Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö.
Joh 6:51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”
Joh 6:52 Judarna började då tvista med varandra och säga: ”Hur kan han ge oss sitt kött att äta?”
Joh 6:53 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.
Joh 6:54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Joh 6:55 Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck.
Joh 6:56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.
Joh 6:57 Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever.
Joh 6:58 Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.”
Joh 6:59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
Joh 6:60 Många av hans lärjungar som hörde det sade: ”Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?”
Joh 6:61 Jesus förstod att hans lärjungar var upprörda över detta, och han sade till dem: ”Tar ni anstöt av det här?
Joh 6:62 Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit där han redan var?
Joh 6:63 Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.
Joh 6:64 Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. -
Joh 6:65 Han sade vidare: ”Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.”
Joh 6:66 Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom.
Joh 6:67 Jesus sade därför till de tolv: ”Inte vill väl också ni gå bort?”
Joh 6:68 Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,
Joh 6:69 och vi tror och förstår att du är Guds Helige.”
Joh 6:70 Jesus svarade dem: ”Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”
Joh 6:71 Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

Johannesbloggen kap 5

Livet och lagen!
Sonen ger liv åt de han vill. Händelsen med mannen som helas och sen blir anklagad av de andliga ledarna för att synda, när hans bärande av bädden egentligen är ett vittnesbörd och berättande om Guds kraft, väcker frågor hos oss. Har vi, i sig goda ordningar, värderingar, ”lagar” som kan ge förutsättning för liv, men som om vi glömmer de värderingar som finns kring uttrycket, istället kan kväva livet och stå i vägen för det?För fariséerna blev förhållandet av lagen på ett sätt så det verkar som de glömt eller inte förstått vad dess syfte var. Jesus vänder sig inte emot Lagen som sådan, han säger sig kommit för att uppfylla den inte upplösa den. Till de som säger sig älska och följa den säger han inte att de har fel, men att Mose- lagens ursprungliga mottagare och förkunnare, kommer döma dom för att de inte förstått vad lagens andamål och ärende var, eller vem det var, Jesus, som kom för att vi ska ha liv genom honom.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 5:1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.
Joh 5:2 Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar,
Joh 5:3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.
Joh 5:5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
Joh 5:6 Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: ”Vill du bli frisk?”
Joh 5:7 Den sjuke svarade honom: ”Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig.”
Joh 5:8 Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå!”
Joh 5:9 Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen,
Joh 5:10 och judarna sade till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd.”
Joh 5:11 Han svarade dem: ”Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!”
Joh 5:12 Då frågade de: ”Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?”
Joh 5:13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.
Joh 5:14 Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: ”Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.”
Joh 5:15 Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
Joh 5:16 Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat.
Joh 5:17 Men han sade till dem: ”Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag.”
Joh 5:18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud.
Joh 5:19 Jesus svarade dem: ”Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.
Joh 5:20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna.
Joh 5:21 Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.
Joh 5:22 Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen,
Joh 5:23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
Joh 5:24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.
Joh 5:25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.
Joh 5:26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv.
Joh 5:27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
Joh 5:28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst
Joh 5:29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.
Joh 5:30 Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Joh 5:31 Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt.
Joh 5:32 Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
Joh 5:33 Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen.
Joh 5:34 Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta.
Joh 5:35 Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus.
Joh 5:36 Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.
Joh 5:37 Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett,
Joh 5:38 och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
Joh 5:39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.
Joh 5:40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.
Joh 5:41 Jag tar inte emot ära av människor.
Joh 5:42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er.
Joh 5:43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.
Joh 5:44 Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?
Joh 5:45 Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till.
Joh 5:46 Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.
Joh 5:47 Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

Johannesbloggen kap 4

Längst ner på sidan hittar du kap 4.

Bibeln är så full med saker att ta intryck av och upptäcka, du får väldigt gärna kommentera vad jag skriver och gärna själv lägga till och berätta något som är viktigt eller bra från ditt perspektiv.

Jag fastnar för två saker i Johannes 4:e kapitesl:

1) Att följa Jesus och leva som han, är att leva ett liv på ”volley”. Det är i vardagsnära situationer, till synes förutsägbara, som det mirakulösa händer. Exemplet vid brunnen är så talande. Det var inte på något massmöte, det var inte i en förberedd och planerad situation som evangeliet fick verka, det var när Jesus stöter ihop med en enkel kvinna, vid en enkel brunn. Det fanns alla lägen att ignorera varandra, det var till och med det som var socialt förväntat, men sån var inte Jesus. Det fanns ett Nu just Då. Hur många Nu är vi i? Hur många bussresor och hiss-situationer är jag med om, som skulle kunna ta en annan vändning än ignoransens och självupptagenhetens? Men man kan ju inte börja prata med alla man möter, och inte minst på sånna platser, då är det väl kutym att vara tyst? Så tänkte lärjungarna också om en rabbi som möter en kvinna vid en brunn, men Jesus tänkte annorlunda. Hur tänker jag, hur tänker du? Menar inte att vi alltid ska flyga på alla vi möter, men att leva med en bön för människor vi möter och ett lyssnande öra för Andens maning, kommer leda oss in i många tillfällen då det blir ett Nu vi inte anat.

Det här kapitlet innehåller dessutom ett Jesusord som jag ofta återkommer till och påminner mig själv och andra om, ”min mat är att göra hans vilja som sänt mig”. Så tror jag att det är, jag tror det finns en närings och kraftkälla i att tjäna Gud. Jag har märkt att i stunder då jag tror att jag behöver vila genom att lägga mig i soffan och bada i popcorn framför någon film, så har jag blivit mer återhämtad, fått mer energi och kraft av att istället ägna mig åt något som jag uppfattat är Guds vilja. Sen vill jag inte skuldbelägga varken dig eller mig för att man ibland bara behöver slappa, det behöver vi, men det finns risk för att vissa livsstilar av loj slapphet leder till en större trötthet. Söker vi Guds vilja i våra vardagsbeslut,och överlåter det vi gör och är till Gud, tror jag att vi ska få märka att han ger oss av sin kraft och energi också, och han leder oss inte bara till arbetsfälten, utan också till ”ängar där vi finner vila och vatten där vi finner ro” Ps. 23

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 4:1 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes
Joh 4:2 – men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte -
Joh 4:3 lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen.
Joh 4:4 Han måste då ta vägen genom Samarien
Joh 4:5 och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef.
Joh 4:6 Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.
Joh 4:7 Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.”
Joh 4:8 Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.
Joh 4:9 Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” – Judarna umgås inte med samariterna. -
Joh 4:10 Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”
Joh 4:11 Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet?
Joh 4:12 Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?”
Joh 4:13 Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen.
Joh 4:14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”
Joh 4:15 Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.”
Joh 4:16 Han sade: ”Gå och hämta din man och kom hit!”
Joh 4:17 Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man.
Joh 4:18 Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant.”
Joh 4:19 Kvinnan sade: ”Herre, jag märker att du är en profet.
Joh 4:20 Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.”
Joh 4:21 Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern.
Joh 4:22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna.
Joh 4:23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha.
Joh 4:24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
Joh 4:25 Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss.”
Joh 4:26 Jesus sade till henne: ”Det Är Jag, den som talar med dig.”
Joh 4:27 Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne.
Joh 4:28 Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
Joh 4:29 ”Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias.”
Joh 4:30 Då gick de ut ur staden och kom till honom.
Joh 4:31 Under tiden bad lärjungarna honom: ”Rabbi, ät.”
Joh 4:32 Men han sade till dem: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.”
Joh 4:33 Lärjungarna sade till varandra: ”Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?”
Joh 4:34 Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.
Joh 4:35 Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.
Joh 4:36 Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.
Joh 4:37 Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar.
Joh 4:38 Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete.”
Joh 4:39 Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: ”Han har sagt mig allt vad jag har gjort.”
Joh 4:40 När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar.
Joh 4:41 Och många fler kom till tro på grund av hans ord,
Joh 4:42 och de sade till kvinnan: ”Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare.”
Joh 4:43 Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen.
Joh 4:44 Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt.
Joh 4:45 När han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där.
Joh 4:46 Så kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kapernaum.
Joh 4:47 När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden.
Joh 4:48 Jesus sade till honom: ”Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte.”
Joh 4:49 Mannen sade till honom: ”Herre, kom ner innan mitt barn dör!”
Joh 4:50 Jesus svarade: ”Gå, din son lever.” Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick.
Joh 4:51 Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde.
Joh 4:52 Han frågade vid vilken timme han hade blivit bättre. De svarade: ”I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.”
Joh 4:53 Då förstod fadern att det hade hänt just den timme då Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och han själv och hela hans familj kom till tro.
Joh 4:54 Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.