Johannesbloggen kap 18

Jag har alltid tyckt om och kunnat identifiera mig med lärjungen Petrus. Kanske för att hans liv har sånna svängningar, han gör den största bekännelsen, men också det största sveket, kanske finns det något djupt allmänmänskligt över Petrus. I Johannes 18 får vi se hela registret, kanske är det den dagen i livet som Petrus själv minns som det stora misslyckandets dag.

När de var i trädgården och de kom för att fängsla Jesus är Petrus den som står upp för sin mästare. Han är till och med beredd att döda för honom. När Petrus drar sitt svärd så var det ingen liten värja som en fäktare har, där han likt en musketör kunde snärta av örat som en markering på översteprästens tjänare. Det var troligen ett kortbladigt, tungt och ganska klumpigt svärd som var vanligt då. Förstår vi det, förstår vi också att när han högg så siktade han inte på örat utan på huvudet i stort, för Petrus skulle ingen få lägga hand på hans mästare, han skulle inte ge sig utan strid.

Redan samma natt är Petrus själva antitesen till sig själv. Återberättandet om Jesus natt, då han står fast vid sin bekännelse och ärende, är trogen trots misshandel och våld, blandas med scener om Petrus, där han vi tre tillfällen ges samma möjlighet som sin mästare att stå för vem han är, men varje gång svarar att han inte hör till Jesus lärjungakrets.

Man kan tycka att det nästan är orättvist mot Petrus att så utlämnande berätta om hans misslyckande parallellt med Jesus kamp. Men om Petrus berättelse också är vår berättelse så förstår vi varför Jesus måste lida dessa kval, misshandlas och sen korsfästas, det är just på grund av att människan som inbjudits i Guds gemenskap står utanför och förnekar deras vänskap som Jesus betalar priset på korset. På sikt kommer Petrus minnas den här dagen annorlunda, den var fortfarande ett misslyckande, men det var ett fall som gjorde att Jesus senare kunde resa upp Petrus igen, men mer om det det i kap 21…

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 18:1 När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron. Där låg en trädgård dit han och hans lärjungar gick.
Joh 18:2 Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar.
Joh 18:3 Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
Joh 18:4 Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: ”Vem söker ni?”
Joh 18:5 De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Han sade till dem: ” Jag Är”. Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom.
Joh 18:6 När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken.
Joh 18:7 Än en gång frågade han dem: ”Vem söker ni?” De sade: ”Jesus från Nasaret.”
Joh 18:8 Jesus svarade: ”Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!”
Joh 18:9 Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: ”Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda.”
Joh 18:10 Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus.
Joh 18:11 Jesus sade till Petrus: ”Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?”
Joh 18:12 Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom.
Joh 18:13 De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året.
Joh 18:14 Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.
Joh 18:15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård.
Joh 18:16 Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus.
Joh 18:17 Tjänsteflickan sade till Petrus: ”Är inte också du en av den där mannens lärjungar?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.”
Joh 18:18 Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.
Joh 18:19 Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära.
Joh 18:20 Jesus svarade honom: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls.
Joh 18:21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt.”
Joh 18:22 När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: ”Skall du svara översteprästen på det sättet?”
Joh 18:23 Jesus svarade: ”Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?”
Joh 18:24 Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas.
Joh 18:25 Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Han nekade och sade: ”Det är jag inte.”
Joh 18:26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: ”Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?”
Joh 18:27 Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.
Joh 18:28 Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet. Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.
Joh 18:29 Pilatus gick då ut till dem och frågade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?”
Joh 18:30 De svarade: ”Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig.”
Joh 18:31 Pilatus sade till dem: ”Ta ni honom och döm honom efter er lag!” Judarna sade: ”Vi har inte rätt att döma någon till döden.”
Joh 18:32 Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.
Joh 18:33 Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: ”Är du judarnas konung?”
Joh 18:34 Jesus svarade: ”Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?”
Joh 18:35 Pilatus svarade: ”Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?”
Joh 18:36 Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.”
Joh 18:37 Pilatus sade: ”Du är alltså en konung?” Jesus svarade: ”Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.”
Joh 18:38 Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?” Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: ”Jag finner honom inte skyldig till något brott.
Joh 18:39 Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?”
Joh 18:40 Då skrek de: ”Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en förbrytare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>