Mångkulturell församling !?

Då och då möter jag formuleringen ”en mångkulturell församling”. Oftast är det i positiv mening, det är en målbild, något man vill vara, eller något som man kan konstatera att vi redan är. Sett till vårt samhälle så är begreppet mångkulturellt helt självklart, det finns en mångfald i samhället, och alla olika nationaliteter, subkulturer, åldersgrupper etc har samma självklara rätt till att få uttrycka sig fritt i det samhälle som vi delar med varandra.

Är det lika självklart att församlingen är mångkulturell? Frågar du mig så svarar jag att det beror på vems tolkning av begreppet som du använder. Jag menar att i en kristen mening så är församlingen absolut mångkulturell, men in sekulär mening är den det inte. Låt mig backa några steg.

Vad är kultur? Grundläggande betyder ordet att odla, vi förstår att det har med vad som växer i vårt sammanhang, vad som får liv, vad som kännetecknar och vad som uttrycker och berättar vilka vi är. Språk är en kulturell markör som är oerhört viktig. Språk, gör att vissa grupper känner samhörighet och förstår varandra, men särskiljer även och stänger ute andra som blir främlingar för mig. Det gäller t.ex. mellan olika nationer, men det gäller även mellan olika subkulturer inom ett land. T.ex. så har ofta olika ungdomskulturer som samlas kring en musikstil också ett gemensamt språk, speciella uttryck och koder som gör att bara den initierade förstår, för att skapa samhörighet, men också distans till utomstående.

Läser vi bibeln så kan vi faktiskt läsa om hur Gud skapar kulturer, skapar språkbarriärer mellan människor som en konsekvens av att man försökte bygga Babels torn. (1 mos.11) Gud uppmuntrar sedan sitt folk Israel till att odla en säregen kultur, livsmönster och seder som ibland verkar handla just om att avskilja sig och förstå att man är annorlunda än de andra folken kring dom, och på det sättet bevara och leva i förbundet med Gud. (t.ex. 5 mos.14)

MEN i och genom Kristus har Gud en annan plan, en ny avsikt. Frälsningshistorien ska ta ännu ett steg, det steg som vi kan ana redan i förbundet med Abram, ”(1 mos. 18:18) Av Abraham skall det ju bli ett stort och mäktigt folk, och genom honom skall alla folk på jorden bli välsignade.” Abrahams släkt får bära fram frälsaren Jesus, genom vilken texter som Ps 96 får sin förklaring. Jesus säger (Joh 10:16) ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.” Jesus säger också att hans faders hus har många rum (Joh.14:2) och ger sina lärjungar i uppdrag att ”gå ut och göra alla folk till lärjungar” (Matt.28:19) När Jesus sänder den Heliga Ande som ska möjliggöra uppdraget, får det som en första konsekvens att de i Anden berättar evangeliet på alla språk som var representerade bland åhörarna (Apg.2) Vi förstår att budskapet angår alla och vi ser av Paulus församlingsgrundande att evangeliet är kulturellt översättningsbart. Ta t.ex. bara hur Paulus går till väga när han kommer till Athen. (Apg.17:22-ff.) Han refererar till deras egen kultur och visar att Jesus också har med dom att göra.

Paulus undervisar i Romarbrevet om hur de som inte är av judiskkultur och härkomst, men som genom Jesus är en del av Guds folk, ska förhålla sig till lagen, som i sin funktion också formade kultur. Han skriver: ”de av naturen (kan göra” dom som lagen kräver… (vilket visar) att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan” Rom 2:14-16

Evangeliet låter sig inte begränsas av kulturer, evangeliet kan genomsyra alla kulturer, i det finns såklart en påverkan av levnadssätt, men inte en fullkomlig ersättning av kulturen, utan en genomsyrning. Vi ser också att kristendom och församlingen inte gäller bara en kultur utan alla kulturer, och är på så sätt mångkulturell.

När de första församlingarna grundas och just det här börjar hända, så blir det också motsättningar mellan olika kulturer. Det samhälle de levde i rymde också en mångfald av kulturer. Den romerska provinsen Galatien var ett samhälle med många olika kulturer. Kelter, romare, judar, och alla sorters handelsresande. Såklart även alla slags samhällsklasser. När Paulus skriver till församlingen i Galatien så är det just kulturer som är en av huvudfrågorna. Dels finns det Judaister som vill att de nykristna församlingsmedlemmarna ska bli judar och t.ex. låta omskära sig (Paulus respons på detta ser vi i (Gal.6:15 ”Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse.”) , dels finns det uppenbarligen olika grupperingar i församlingen och till alla dessa skriver paulus: ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.  Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3:26-29)

Det som händer med någon som blir en lärjunge till Jesus är att man förstår att man inte först och främst är svensk, man, tjänsteman, punkare eller något annat, man är först och främst kristen. Det är min främsta kultur, mitt främsta hemland är himmelen och det är det som främst definierar mig. (Hebr.11:13-16)

Är församlingen mångkulturell, ja, för himmelriket är likt en surdeg som genomsyrar allt, och evangeliet finns till för att predikas för hela skapelsen. Men när vi kommer tillsammans så gör vi det inte för att kvotera in och hävda våra olikheter, utan för att vi har blivit samlade av Gud själv till att vara hans kropp, hans församling. Med den förståelsen säger Paulus i 1 kor 14 att vi kan bidra med olika gåvor och uttryck när vi samlas, för målet är att det ska bli till uppbyggelse för min nästa och att Jesus ska bli förhärligad.

För att konkretisera: Om vi tolkar mångkulturellt som rätten att vara annorlunda, och rätten att framhäva våra olikheter inför varandra så är det möjlighen så att man har just den rätten, men det är inte ett självklart uttryck för evangeliet och det kommer leda till splittring och konflikt. Om vi förstår att frälsningens erfarenhet och evangeliet förmår att genomsyra all kultur, att Jesus möter oss där vi är, och att vår främsta identitet och tillhörighet är Kristus, då kan det uttryckas i en mångfald i enighet, då sker det som Paulus ber om i Ef.3:16-21

Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss,  honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>