Närmare – relationer som helar och berör Daniel Forsberg

När jag tänker cellgrupper så tänker jag instinkttivt närmare. Närmare Gud, närmare varandra och närmare andra.
Ni vet, trots att Gud har skapat oss för att leva i gemenskap med varandra, i nära
relationer, och trots att vi idag, här och nu, har så många olika möjligheter att jobba på våra
sociala kontaktnät, så blir människor allt mer ensamma i vårt samhälle. Ensamheten och
individualismen blir allt mer framträdande. Tyvärr tror jag att det även påverkar oss i
församlingen.
Vi vet så väl att vi behöver de där nära relationerna. Relationerna där djup får ropa till djup.
Relationerna där Gud får verka och där Guds rike får bryta fram genom det vi gör och säger till varandra. Trots vår medvetenhet om våra behov så finns det så mycket annat som så gärna äter upp vår tid och gör det svårt för nära relationer att utvecklas. För relationer behöver tid och engagemang.
Därför tror jag att vi behöver utmanas till att regelbundet avsätta tid, mitt i veckan, mitt
i livet, för att träffa en mindre grupp människor. En grupp där vi utmanar varandra till ett
fördjupat andligt liv, till ett fördjupat lärjungaskap, till att vara ett salt och ett ljus i världen. Där vi får möjlighet att utveckla relationer som helar och berör, relationer som låter Guds rike gå fram, i våra liv, men också i andras liv.
I vår församling försöker vi systematiskt arbeta med att skapa en struktur som stödjer
och underlättar för våra cellgrupper att vara en plats där relationer som helar och berör
får utvecklas. Detta innebär bland annat att vi arbetar med att varje cellgrupp i församlingen ska ha ett gemensamt DNA. Ett DNA som består av gemenskap, lärjungaskap/kristuslikhet och tillväxt. Ett DNA som förvisso kan uttryckas på olika sätt ,men ett gemensamt DNA, precis som det finns i cellerna i människokroppen. Varje cellgrupp ska även ha en ledare eller ett ledarpar och gärna även en hjälpledare.
Varje cellgruppsledare knyter i sin tur an till cellgruppsarbetet i stort genom att var tredje vecka vara med på träffar i kyrkan där man får undervisning, uppmuntran och stöd på olika sätt. Där man även möts i en mindre grupp tillsammans med sin mentor som är med och stöttar cellgruppsledarna.
/Danne Forsberg <danne.forsberg@gmail.com>

Reportage om Jesusbussen i LKPG by night, corren Tv

Har just sett på senast LKPG by night, correns tv program, de har följ Jesusbussen en kväll, riktigt bra!   Spana in det här: http://www.24corren.se/#category=5899329&date=latest&clip=6247828&startTime=0m0s

Bästa citatet:
”Blek som vanligt, inte haft en dugg kul, lagt ut 300 spänn, då kommer man hit och tänker, ah GUd är i alla fall för med, tänker man”

Det här är verkligen en grym sak, vi har hållt på med det i typ 15 år, läge för fler som är med och bär det vidare, vilket grymt tillfälle att visa lite praktisk kärlek, du läser mer om hur du kan engagera dig här:

http://jesusbussen.nu/

Credit till er som är med och gör detta, det ni gör är så värdefullt!

Johannesbloggen kap 21

Så avslutas Johannes evangelium, glada budskap om Jesus. Jag fascineras av Petrus varje gång jag läser den här berättelse. Jag grips av hans reaktion i båten när han inser att det är Jesus som är på stranden. Han skulle kunna suttit kvar och skämts  och tänkt att Jesus som Petrus förnekat är den sista han vågar möte. Nej. Petrus kastar sig i vattnet med kläderna, och förklaringen kommer i dialogen senare. När Jesus ger Petrus att bekänna sin kärlek lika många gånger som han svek honom är det att ge honom ett personligt upprättande. Men redan innan detta sökte Petrus Jesus närhet, för Petrus visste att Jesus inte bara var medveten om hans nederlag, utan att Jesus också visste att Petrus hade Jesus kär. ”Mästare du vet allt, du vet att jag har dig kär”. Ja Jesus vet dina misslyckanden och ja han vill upprätta dig. Men Jesus vet också om du har en ärligt kärlek till Jesus, oavsett om det blev som du önskat innan, han vet att du har honom kär.

Johannes evangelium slutar egentligen inte här, det är inte ett ”the end” utan Jesus uppmaning drabbar oss igen och gör att berättelsen fortsätter, både för hans lärjungar då och oss nu, Jesus säger ”Följ mig”.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 21:1 Därefter uppenbarade sig Jesus än en gång för lärjungarna. Det var vid Tiberias sjö, och det gick till så här:
Joh 21:2 Simon Petrus och Thomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans.
Joh 21:3 Simon Petrus sade till dem: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De andra sade: ”Vi går också med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.
Joh 21:4 Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han.
Joh 21:5 Jesus sade till dem: ”Mina barn, har ni något att äta?” De svarade: ”Nej.”
Joh 21:6 Han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken.
Joh 21:7 Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren.” När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön.
Joh 21:8 De andra lärjungarna kom efter i båten. De var inte långt från land.
Joh 21:9 När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd.
Joh 21:10 Jesus sade till dem: ”Bär hit av fisken som ni fått.”
Joh 21:11 Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder.
Joh 21:12 Jesus sade till dem: ”Kom och ät.” Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren.
Joh 21:13 Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken.
Joh 21:14 Detta var tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna sedan han hade uppstått från de döda.
Joh 21:15 När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?” Han svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade till honom: ”För mina lamm på bete.”
Joh 21:16 För andra gången frågade han: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Han svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade till honom: ”Var en herde för mina får.”
Joh 21:17 För tredje gången frågade han: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.
Joh 21:18 Amen, amen säger jag dig: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill.”
Joh 21:19 Detta sade han för att ge till känna med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”
Joh 21:20 Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter. Det var han som vid måltiden hade legat vid Jesu sida och frågat: ”Herre, vem är det som skall förråda dig?”
Joh 21:21 När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?”
Joh 21:22 Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!”
Joh 21:23 Så kom det ryktet ut bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till honom att han inte skulle dö, utan: ”Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?”
Joh 21:24 Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.
Joh 21:25 Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas.

Johannesbloggen kap 20

I det här kapitlet är det stora att Jesus uppstår, döden kunde inte behålla honom, Amen!

Vi får möte många som får möta Jesus, som får höra talas om att han uppstått och deras reaktioner och känslor kring detta. Det är ett kapitel som passar bra att läsa många gånger och försöka se saker ur olika personer i textens perspektiv, hur kände Maria när hon inte hittade kroppen, hur var det för Petrus som blir ifrånsprungen hela tiden, som sörjer både Jesus och sitt agerande kring Jesus korsfästelse. Kanske kan vi ibland känna som Thomas, som vill men inte kan tro, men som i mötet med Jesus inte skäms utan bekänner Jesus som Herre och Gud?

Vem känner du med mest i texten och varför?

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 20:1 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den.
Joh 20:2 Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: ”De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.”
Joh 20:3 Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven.
Joh 20:4 De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.
Joh 20:5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in.
Joh 20:6 Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där
Joh 20:7 och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats.
Joh 20:8 Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde.
Joh 20:9 Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
Joh 20:10 Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.
Joh 20:11 Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven.
Joh 20:12 Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.
Joh 20:13 Och de sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du?” Hon svarade: ”De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.”
Joh 20:14 När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han.
Joh 20:15 Jesus sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ”Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.”
Joh 20:16 Jesus sade till henne: ”Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ”Rabbuni” – det betyder lärare.
Joh 20:17 Jesus sade till henne: ”Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud.”
Joh 20:18 Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Joh 20:19 På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.”
Joh 20:20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.
Joh 20:21 Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.”
Joh 20:22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Tag emot den helige Ande!
Joh 20:23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”
Joh 20:24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med dem när Jesus kom.
Joh 20:25 De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.”
Joh 20:26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.”
Joh 20:27 Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!”
Joh 20:28 Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!”
Joh 20:29 Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”
Joh 20:30 Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.
Joh 20:31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Johannesbloggen kap 19

Det är fullbordat! I förnedringens ögonblick, till synes besegrad, bland förbrytare, förkastad och förnekad av de som han sa sig komma för att rädda, så låter Jesus oss genom tro ord förstå att det på intet sätt är ett nederlag, det är fullbordat. Gud har fullt ut burit det som bara vi borde men som bara han kunde, inte bara istället för oss utan i vårt ställe.

Profetorden från Jes 53:5 berätta för oss vad som händer och att det inte alls är en slump utan en del av Guds nådefulla frälsningsplan för den här världen. ”

”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.”

Jesus själv gestaltar vad han predikat för sina lärjungar, ”om inte vetekornet faller i marken och dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt”  När Jesus dör är det inte slutet utan början, det ensamma kornet uppstår med liv i överflöd, och hans död blir liv för oss, i dopet får vi del av både Jesus död och uppståndelse och rom. 6:3-11 berättar:

Rom 6:3 Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?  Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.  Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Det är fullbordat!

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 19:1 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom.
Joh 19:2 Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel.
Joh 19:3 De gick fram till honom och sade: ”Var hälsad, judarnas konung”, och de slog honom i ansiktet.
Joh 19:4 Pilatus gick ut igen och sade till dem: ”Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom.”
Joh 19:5 Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: ”Se människan!”
Joh 19:6 När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: ”Korsfäst! Korsfäst!” Pilatus sade då till dem: ”Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig.”
Joh 19:7 Judarna svarade: ”Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son.”
Joh 19:8 När Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt,
Joh 19:9 och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: ”Varifrån är du?” Men Jesus gav honom inget svar.
Joh 19:10 Pilatus sade till honom: ”Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?”
Joh 19:11 Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.”
Joh 19:12 Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: ”Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren.”
Joh 19:13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton, på hebreiska Gabbata.
Joh 19:14 Det var påskens tillredelsedag, omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: ”Här ser ni er konung!”
Joh 19:15 De skrek: ”Bort med honom, bort! Korsfäst honom!” Pilatus frågade: ”Skall jag korsfästa er konung?” Översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan konung än kejsaren.”
Joh 19:16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog Jesus med sig.
Joh 19:17 Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.
Joh 19:18 Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten.
Joh 19:19 Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: ”Jesus från Nasaret, judarnas konung.”
Joh 19:20 Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska.
Joh 19:21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: ”Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.”
Joh 19:22 Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”
Joh 19:23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner.
Joh 19:24 Därför sade de till varandra: ”Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den.” Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna.
Joh 19:25 Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala.
Joh 19:26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, se din son.”
Joh 19:27 Sedan sade han till lärjungen: ”Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
Joh 19:28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.”
Joh 19:29 Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun.
Joh 19:30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.
Joh 19:31 Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten – det var nämligen en stor sabbatsdag – bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.
Joh 19:32 Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre.
Joh 19:33 När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben,
Joh 19:34 men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.
Joh 19:35 Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
Joh 19:36 Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom.
Joh 19:37 Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat.
Joh 19:38 Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp.
Joh 19:39 Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund.
Joh 19:40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna.
Joh 19:41 Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd.
Joh 19:42 I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.

Johannesbloggen kap 18

Jag har alltid tyckt om och kunnat identifiera mig med lärjungen Petrus. Kanske för att hans liv har sånna svängningar, han gör den största bekännelsen, men också det största sveket, kanske finns det något djupt allmänmänskligt över Petrus. I Johannes 18 får vi se hela registret, kanske är det den dagen i livet som Petrus själv minns som det stora misslyckandets dag.

När de var i trädgården och de kom för att fängsla Jesus är Petrus den som står upp för sin mästare. Han är till och med beredd att döda för honom. När Petrus drar sitt svärd så var det ingen liten värja som en fäktare har, där han likt en musketör kunde snärta av örat som en markering på översteprästens tjänare. Det var troligen ett kortbladigt, tungt och ganska klumpigt svärd som var vanligt då. Förstår vi det, förstår vi också att när han högg så siktade han inte på örat utan på huvudet i stort, för Petrus skulle ingen få lägga hand på hans mästare, han skulle inte ge sig utan strid.

Redan samma natt är Petrus själva antitesen till sig själv. Återberättandet om Jesus natt, då han står fast vid sin bekännelse och ärende, är trogen trots misshandel och våld, blandas med scener om Petrus, där han vi tre tillfällen ges samma möjlighet som sin mästare att stå för vem han är, men varje gång svarar att han inte hör till Jesus lärjungakrets.

Man kan tycka att det nästan är orättvist mot Petrus att så utlämnande berätta om hans misslyckande parallellt med Jesus kamp. Men om Petrus berättelse också är vår berättelse så förstår vi varför Jesus måste lida dessa kval, misshandlas och sen korsfästas, det är just på grund av att människan som inbjudits i Guds gemenskap står utanför och förnekar deras vänskap som Jesus betalar priset på korset. På sikt kommer Petrus minnas den här dagen annorlunda, den var fortfarande ett misslyckande, men det var ett fall som gjorde att Jesus senare kunde resa upp Petrus igen, men mer om det det i kap 21…

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 18:1 När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron. Där låg en trädgård dit han och hans lärjungar gick.
Joh 18:2 Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar.
Joh 18:3 Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
Joh 18:4 Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: ”Vem söker ni?”
Joh 18:5 De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Han sade till dem: ” Jag Är”. Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom.
Joh 18:6 När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken.
Joh 18:7 Än en gång frågade han dem: ”Vem söker ni?” De sade: ”Jesus från Nasaret.”
Joh 18:8 Jesus svarade: ”Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!”
Joh 18:9 Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: ”Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda.”
Joh 18:10 Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus.
Joh 18:11 Jesus sade till Petrus: ”Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?”
Joh 18:12 Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom.
Joh 18:13 De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året.
Joh 18:14 Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.
Joh 18:15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård.
Joh 18:16 Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus.
Joh 18:17 Tjänsteflickan sade till Petrus: ”Är inte också du en av den där mannens lärjungar?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.”
Joh 18:18 Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.
Joh 18:19 Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära.
Joh 18:20 Jesus svarade honom: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls.
Joh 18:21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt.”
Joh 18:22 När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: ”Skall du svara översteprästen på det sättet?”
Joh 18:23 Jesus svarade: ”Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?”
Joh 18:24 Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas.
Joh 18:25 Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Han nekade och sade: ”Det är jag inte.”
Joh 18:26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: ”Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?”
Joh 18:27 Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.
Joh 18:28 Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet. Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.
Joh 18:29 Pilatus gick då ut till dem och frågade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?”
Joh 18:30 De svarade: ”Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig.”
Joh 18:31 Pilatus sade till dem: ”Ta ni honom och döm honom efter er lag!” Judarna sade: ”Vi har inte rätt att döma någon till döden.”
Joh 18:32 Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.
Joh 18:33 Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: ”Är du judarnas konung?”
Joh 18:34 Jesus svarade: ”Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?”
Joh 18:35 Pilatus svarade: ”Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?”
Joh 18:36 Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.”
Joh 18:37 Pilatus sade: ”Du är alltså en konung?” Jesus svarade: ”Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.”
Joh 18:38 Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?” Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: ”Jag finner honom inte skyldig till något brott.
Joh 18:39 Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?”
Joh 18:40 Då skrek de: ”Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en förbrytare.

Johannesbloggen kap 17

Johannes sjuttonde kapitel är ett sånt där stycke jag behöver läsa flera gånger för att förstå vad det faktiskt berättar. Det är många meningar som sätter sig och som är starka i sig, men sammanhanget kan vara svårt att förstå efter en första genomläsning.

Hur ska vi som Jesus lärjungar egentligen förhålla oss till världen. Ja, i frälsningen har vi tagits ur världen, getts åt sonen. Samtidigt som det är ett avskiljande är det inte en isolerande gemenskap. Det övergripande målet och syftet är hela världen ska tro.  Därför är vi kvar i världen, om än tillhörande Jesus. Gud visar sig inte på avstånd, det är genom kärleksfulla relationer som Guds natur och personlighet gör sig känd. Jesus relation till fadern är en sådan relation, men också våran till Jesus, och relationerna oss kristna emellan. Så sänds vi, som inte är av världen, inte får vår näring genom den, ändå till att leva mitt i världen och ge vidare av all Guds kärlek.

Man kan väl sammanfatta ovanstående med en mening som inte står i bibeln, men som man ju känner skulle kunna ha gjort det ”vi ska leva i världen men inte av den”

……………………………………………………………………………………………..

Joh 17:1 Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: ”Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig.
Joh 17:2 Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom.
Joh 17:3 Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.
Joh 17:4 Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra.
Joh 17:5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
Joh 17:6 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord.
Joh 17:7 Nu har de förstått att allt vad du har gett mig kommer från dig.
Joh 17:8 Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.
Joh 17:9 Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina.
Joh 17:10 Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem.
Joh 17:11 Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett.
Joh 17:12 Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas.
Joh 17:13 Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje.
Joh 17:14 Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen.
Joh 17:15 Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.
Joh 17:16 De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen.
Joh 17:17 Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.
Joh 17:18 Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen.
Joh 17:19 Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.
Joh 17:20 Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.
Joh 17:21 Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.
Joh 17:22 Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett:
Joh 17:23 jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.
Joh 17:24 Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.
Joh 17:25 Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig.
Joh 17:26 Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem.”

 

Johannesbloggen kap 16

På mitt visitkort så har jag skrivit ut ett bibelord som jag vill skicka med vem som jag nu möter. Det är det här kapitlets sista vers, ” i världen får ni lida, men var vid gott mod, jag har övervunnit världen” Den rymmer hela den mänskliga erfarenheten, om vi går igenom tuffa tider är det ingenting vi behöver censurera varken inför Gud eller inför varandra. Men Gud inte bara känner med oss, han hjälper oss också, han gör också något, i Jesus besegrar han ondskan och övervinner det! Den vinsten kan vi få ta del av. I Johannes kap 16 återkommer det temat, på grund av detta så kan vi be frimodigt till Gud och förvänta oss att han hör oss och till och med svarar.

Jesus lämnar oss inte ensamma, Anden, hjälparen ska komma och det här kapitlet berättar en hel del om denna Guds ande.

Anden ska överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.

Anden ska föra oss in i hela sanningen

Anden ska förkunna Jesus ord

Anden ska förhärliga Jesus

Låt oss leva ett liv där vi behöver hjälp, tillsammans med den helige Ande”

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 16:1 Detta har jag talat till er för att ni inte skall komma på fall.
Joh 16:2 Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud.
Joh 16:3 Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig.
Joh 16:4 Men jag har sagt er detta, för att ni, när deras tid kommer, skall komma ihåg att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er.
Joh 16:5 Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du?
Joh 16:6 Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg.
Joh 16:7 Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.
Joh 16:8 Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom:
Joh 16:9 om synd, ty de tror inte på mig,
Joh 16:10 om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre,
Joh 16:11 om dom, ty denna världens furste är dömd.
Joh 16:12 Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.
Joh 16:13 Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske.
Joh 16:14 Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er.
Joh 16:15 Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er.
Joh 16:16 En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig.”
Joh 16:17 Några av hans lärjungar sade då till varandra: ”Vad menar han med att säga till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig, och med att säga: Jag går till Fadern?”
Joh 16:18 De frågade: ”Vad menar han med att tala om en kort tid? Vi förstår inte vad han säger.”
Joh 16:19 Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: ”Ni frågar varandra om det som jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig.
Joh 16:20 Amen, amen säger jag er: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje.
Joh 16:21 När en kvinna föder barn har hon svåra smärtor, ty hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta i glädjen över att en människa blivit född till världen.
Joh 16:22 Nu är ni också bedrövade, men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er.
Joh 16:23 Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er.
Joh 16:24 Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig.
Joh 16:25 Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid, då jag inte längre skall tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern.
Joh 16:26 Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er,
Joh 16:27 ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud.
Joh 16:28 Ja, jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.”
Joh 16:29 Då sade hans lärjungar: ”Se, nu talar du öppet och inte i liknelser.
Joh 16:30 Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud.”
Joh 16:31 Jesus svarade: ”Nu tror ni.
Joh 16:32 Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.
Joh 16:33 Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”

Johannesbloggen kap 15

Det finns vissa grundläggande saker om växtriket som man behöver förstå för att kunna ta till sig vad Jesus undervisar om här. För det första, en frukt är en blomma som har ”befruktats”/ pollinerats. En blomma eller frukt kan inte in längden existera utan att den sitter kvar på den gren vilken den växt. En gren är en kanal av växtkraft som kommer ur stocken som hämtar näring ur rötterna. En blomma är ett bevis på att det finns överskott av liv och enerig i växten, i kärva och näringsfattiga miljöer kommer inte en växt få blommor och kan då inte heller få frukt. Om man beskär en gren på rätt sätt kommer den bli starkare och kunna bära mer frukt. Ungefär så här långt sträcker sig min växtkunskap, men det räcker för att vi ska kunna förstå vissa nyckelbudskap i Jesus undervisning.

Jesus är ganska tydlig med vem som är vem i liknelsen, ”Jag är vinstocken, ni är grenarna” och vår uppgift kommer är att bära den frukt, som kommer som en konsekvens av det liv som strömmar från stocken. Detta förutsatt att vi blir kvar i stocken, det är det som är förutsättningen för att kunna bära frukt. Jesus ger tre uppmaningar i texten, 1) Förbli i mig, 2) Bli kvar i min kärlek  3) Älska varandra. Gör vi det kommer vårt liv bära frukt,  men vi uppmanas i det här sammanhanget inte att skapa frukt av Jesus, det verkar vara en konsekvens av de uppmaningar han ger. Han är vinstocken, vi är grenarna, tydligt, men ändå lätt att blanda ihop ibland…

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Joh 15:1 Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen.
Joh 15:2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.
Joh 15:3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er.
Joh 15:4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.
Joh 15:5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.
Joh 15:6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.
Joh 15:7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.
Joh 15:8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
Joh 15:9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.
Joh 15:10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.
Joh 15:11 Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig.
Joh 15:12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.
Joh 15:13 Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.
Joh 15:14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.
Joh 15:15 Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta.
Joh 15:16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Joh 15:17 Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.
Joh 15:18 Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er.
Joh 15:19 Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.
Joh 15:20 Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord.
Joh 15:21 Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.
Joh 15:22 Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd.
Joh 15:23 Den som hatar mig hatar också min Fader.
Joh 15:24 Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader.
Joh 15:25 Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning.
Joh 15:26 När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig.
Joh 15:27 Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.

Johannesbloggen kap 14

Så börjar tiden för det som Jesus kallar sitt förhärligande komma, det som i andras ögon kommer upplevas som kaoset och nederlagets tid, men som vänds till segerns tid!

Jesus vet att det kommer bli svårt för lärjungarna, varken dom eller vi är lovade att det ska bli enkelt, men mitt i motstånd och kamp, säger Jesus att våra hjärtan inte behöver oroas, vi ska få vara där han är, för även om han gick bort så var det för att bereda plats för oss. När vi följer Jesus är det inte vaga tecken på hans framfart vi behöver inte vara som spårare och jägare som kan läsa små avtryck som lämnats. Jesus säger att vi känner Den vägen, för vägen är inte vag, det handlar inte om att lära sig köranvisningar, plugga kartor eller ha ett speciellt lokalsinne. Vägen är Jesus och att följa vägen är att gå med honom, den Gud som inte lämnar oss faderlösa. Så kom det sig att de första kallades efterföljare av ”Den vägen” och det är vi fortfarande, vägens folk. Inte på det sättet att vi går och går men aldrig kommer fram, utan för att själva vandringen med Jesus är målet i sig.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Joh 14:1 Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.
Joh 14:2 I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?
Joh 14:3 Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.
Joh 14:4 Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.”
Joh 14:5 Thomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”
Joh 14:6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Joh 14:7 Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.”
Joh 14:8 Filippus sade: ”Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss.”
Joh 14:9 Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern?
Joh 14:10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk.
Joh 14:11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.
Joh 14:12 Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.
Joh 14:13 Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen.
Joh 14:14 Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.
Joh 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.
Joh 14:16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er,
Joh 14:17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.
Joh 14:18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er.
Joh 14:19 Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva.
Joh 14:20 Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er.
Joh 14:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”
Joh 14:22 Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?”
Joh 14:23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.
Joh 14:24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.
Joh 14:25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er.
Joh 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.
Joh 14:27 Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.
Joh 14:28 Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag.
Joh 14:29 Och nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett.
Joh 14:30 Det är inte mycket mer jag kommer att säga er, ty denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting.
Joh 14:31 Men för att världen skall förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig, så stå upp och låt oss gå härifrån.